Varga Vinter

Just nu: Bloc Party - Hunting for Witches

När jag äntligen lyckats släpa min resväska ner från flyget och ställt båda fötterna på marken, slogs jag av hur kallt det är. Västra Götaland blir på vintern kyligt på ett sätt det inte blir kyligt någon annanstans. En kyla som biter sig fast i kinderna och gräver sig in under huden, färgar blodet blått och fryser tankar. Det är också en kyla som omfamnar och har ihjäl allt det där jobbiga man bar på innan. Gräver upp det och kastar ut det i snöslasket på asfalten.
Det kommer regna bort till våren, inte ditt att oroa dig för längre.

Egentligen hade jag tänkt skriva ett såntdär skitlångt och skitjobbigt inlägg och i minsta detalj redovisa vad jag gjort under mitt lov, minut för minut, för varje sekund. Men det blir inte så - mest för att jag under lov tappar greppet om allt var dagar och tid står för. Allt smälter ihop och blir till en mysig lovgröt, som lägger sig i magen och strålar värme ut i fingrarna.
Trots att jag trivs med att bo här, blir det av någon anledning jobbigare och jobbigare att åka tillbaka igen. Kanske för att det är så lite tid kvar nu?

I'm not homesick - I'm just so sick of going home

Jag vet inte, kanske är det lite så. Jag önskar ibland att jag kunde dela på mig. Vara i två länder samtidigt. Leva två liv. Dilemma: stanna här för alltid/fly så fort du kan. Men vad gör man?

Nog om det. Mysig lovgröt, var det ju.
Två underbara veckor i Kalla Landet där snön når halvvägs upp på låren. Två underbara veckor bland folk man känner sen flera liv tillbaka. Två veckor utan ett enda skol-relaterat föremål inom synhål (eller så hittade man bara äntligen ett sätt att blunda för skiten). Jag skulle vilja påstå att det här var ett av mina bästa jullov någonsin. Känslan av frihet nådde överallt. Överallt. Även om jag träffade Viktiga Personer alldeles för lite för att jag skulle bli helt nöjd, tycker jag ändå att på det hela taget var det en ganska bra planering.

Sen kvällsmat i köket
Fika när fika är som bäst
Vakna upp brevid värme

Det enda dåliga med lovet var väl egentligen att det var för kort. Jag skulle behöva minst en vecka till av härlig ledighet innan jag ens kan börja överväga att masa mig tillbaka till skolan.
Fast om jag hade fått välja hade jag ju helst inte gått tillbaka dit alls. Inte för att arbeta med Close Readings, Appeasement eller Scientific Method, i alla fall.